Hur kan vi försvara rätten till abort som en hälso- och jämställdhetsrättighet om de kvinnor som behöver aborter inte ens kan benämnas vid sitt rätta namn? skriver artikelförfattarna.
Ingress:
Abortlagen ska uppdateras, inklusive språket. Ordet ”kvinna” ersätts med könsneutrala begrepp. Syftet är kanske vällovligt, men när kvinnor försvinner i språket riskerar deras rättigheter att följa samma väg. Varför är det kvinnor – inte män – som förväntas vara snälla och tillmötesgående i inkluderingens namn? skriver två debattörer.
Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) har nu mottagit slutbetänkandet från Utredningen om förändringar i abortlagstiftningen (S 2023:06). Betänkandet innehåller flera bra förslag för en säker och tillgänglig abortvård. Samtidigt föreslås en språklig modernisering av lagen, där ordet ”kvinna” ersätts med det könsneutrala ”den som är gravid”.
I Danmark har en intensiv debatt om kön och kvinnors rättigheter pågått bland barnmorskor efter att ordet ”kvinna” togs bort från hälsolagstiftningen 2013. Tack vare påtryckningar från Danska jordemoderforeningen och Kvinderådet samt en bred offentlig diskussion kommer ordet nu att återinföras i den danska abortlagen, utan att personer med andra könsidentiteter exkluderas.
Sverige går nu i motsatt riktning och raderar ordet ”kvinna” ur lagstiftning som specifikt rör kvinnokroppen, trots en växande internationell medvetenhet om hur språkliga förändringar påverkar kvinnors hälsa och rättigheter på ett socialt, medicinskt och juridiskt plan.
Att utplåna ordet ”kvinna” sker i syfte att inkludera transidentifierade personer, med argumentet att lagstiftningen då skulle omfatta alla personer med livmoder, oavsett hur de identifierar sig. Men konsekvensen blir att kvinnan osynliggörs i språket, och därmed också i lagstiftningen.
Barnmorskors kärnuppgift är att sätta gravida och födande kvinnors hälsa och säkerhet i centrum. Ett tydligt och välbekant språk är en grundläggande del av detta arbete. När könsneutrala termer införs i lagstiftningen försvåras förståelsen för tvåspråkiga personer och personer med lässvårigheter – en grupp som är större än många tror.
Motståndet mot att använda ordet ”kvinna” i abortlagen speglar ett postmodernt synsätt där kategorier som ”kvinna” och ”man” aktivt dekonstrueras genom införandet av könsneutralt språk. Detta leder till många uppfinningsrika formuleringar som ”livmoderbärare”, ”menstruanter”, där biologiska realiteter ersätts med teknokratiska begrepp som suddar ut kvinnors specifika erfarenheter och rättigheter.
Biologiskt kön är en central kategori som globalt definierar kvinnors underordning. Man kan inte identifiera sig bort från ett barnäktenskap, en stening, en könsstympning eller en oönskad graviditet.
Genom att upplösa kategorin ”kvinna” i språket osynliggörs det kön som maktmässigt utgör minoriteten och som i århundraden utsatts för systematisk underordning. Utan en tydlig definition av kvinnor som en politisk kategori blir det omöjligt att adressera strukturella problem som våld mot kvinnor, bristande tillgång till reproduktiva rättigheter och könsbaserade löneskillnader.
Hur kan vi försvara rätten till abort som en hälso- och jämställdhetsrättighet om de kvinnor som behöver aborter inte ens kan benämnas vid sitt rätta namn? Språket är avgörande för att synliggöra strukturella orättvisor och säkerställa effektiva lösningar. Om vi suddar ut ordet ”kvinna” ur lagstiftning och vårdpolicy, riskerar vi att osynliggöra de specifika behov och rättigheter som kvinnor har. Man kan inte bekämpa ett problem som man inte kan adressera.
En av de stora paradoxerna med den postmoderna identitetspolitiken är att dess idéer presenteras som enbart positiva i kampen för inkludering och rättvisa. Men i praktiken ser vi att det alltid är kvinnor – sällan män – som förväntas vara snälla och tillmötesgående, och avstå från sina politiska och sociala kategorier i inkluderingens namn.
Vi har sett exempel på kvinnors ”snälla tillmötesgående” i flera sammanhang runtom världen. Inom idrotten konkurrerar transkvinnor med biologiska kvinnor på såväl lokal, nationell som internationell nivå. I kvinnofängelser placeras (våldsdömda) transkvinnor tillsammans med (våldsdrabbade) biologiska kvinnor, där de kan dela boende, badrum och sovutrymmen. Inom vissa lesbiska sammanhang har det uppstått debatt om det engelska begreppet ”The Cotton Ceiling”, där en del transaktivistiska röster gör gällande att det är transfobiskt att välja sexuella partners utifrån biologiskt kön i stället för könsidentitet.
Samma mönster syns också på sociala plattformar som är avsedda exklusivt för xx-kvinnor, men där transkvinnor med rättssystemets godkännande, som i fallet med appen ”Giggle for Girls” i Australien, tvingar till sig tillträde. Detta, tillsammans med otaliga andra exempel, blottlägger en maktstruktur där kvinnors intressen och rättigheter systematiskt nedprioriteras och reduceras till något sekundärt och mindre betydelsefullt.
Att en av den nyvalde amerikanska presidenten Trumps första ”exekutiva order” innehåller en biologiskt grundad definition av ”kön” kommer säkerligen att få många på vänsterkanten att avfärda denna kritik av abortlagstiftningens språkliga förändringar som reaktionär. Men feministers mångåriga och grundliga kritik av identitetspolitiken, och dess dekonstruktion av kvinnors rättigheter, har inte plötsligt blivit ”reaktionär” bara för att högern också har börjat uppmärksamma en transaktivism som gått över styr. Tvärtom har denna kritik visat sig vara framsynt.
Att det finns individer som identifierar sig som ett annat kön förändrar inte den biologiska verkligheten att abort enbart berör personer med en kvinnlig reproduktiv anatomi. Det är inte transpersoners rätt till vård vi kritiserar, utan språkliga förändringar som suddar ut den grupp som historiskt kämpat för och fortfarande behöver ett starkt rättsligt skydd för sina reproduktiva rättigheter.
Inkludering kan och bör aldrig ske på bekostnad av den grupp som utgör majoriteten av dem som påverkas av abortlagstiftningen. Språket formar lagstiftning, politik och samhällsnormer – och när kvinnans existens suddas ut i språket, riskerar hennes rättigheter att följa samma väg.
Vi måste ta den här striden nu. Det vi förlorar i dag kommer inte att vara enkelt att återta imorgon.
Kristina Turner, författare och feministisk debattör
Jacqueline Vejlstrup, dansk barnmorska och grundare av bland annat Roskilde Fødeklinik