DEN GYNOCENTRISKA KALENDERN – ett år med tolv månader stör menscykeln

DEN GYNOCENTRISKA KALENDERN
– ett år med tolv månader stör menscykeln

Visste du att vår almanacka är patriarkalisk?

Att den moderna kalendern med sina tolv månader stör vår cyklikalitet och vår förmåga att leva i harmoni med naturen?

Du har kanske märkt att kalendern vi använder idag inte är i samklang med månens faser.

Har du sett sambandet mellan menscykeln och månfaserna så inser du att detta gör det svårare att harmonisera vardagslivet med kroppens hormonella cykel och himlakropparnas rytmer.

Menscykeln handlar inte bara om hormoner och biologi, utan påverkar också när du är som mest kreativ och kommunikativ, när din analytiska förmåga är som starkast och när du behöver vända dig inåt för att hämta ny kraft.

Denna energimässiga ebb och flod är en outnyttjad kraftkälla för de flesta kvinnor, och det är ingen slump att patriarkaliska krafter under historiens gång har gjort stora ansträngningar för att hålla den fjättrad.

Utan att drastiskt omvärdera vårt sätt att kartlägga tiden kommer får vi problem med att utveckla ett hållbart liv, för människor och för vår planet.

Ett sådant liv måste vara förankrat i en nära kontakt med allt levande, och uppstår när man lever i fas med kroppens och naturens cykler.

* * *

Almanackan utgör grundstrukturen för vårt dagliga liv och avgör hur vi organiserar våra aktiviteter.

Den patriarkaliska kalender vi idag använder har utplånat den kvinnocentrerade visdom som förankrar oss i en djup harmonisk kontakt med naturen.

I sina studier av den koreanska texten Budoji visar kvinnoforskaren Helen Hye-Sook Hwang att människosläktets överlevnad kräver att vi får upp ögonen för en gynocentrisk (kvinnocentrerade) kalender som följer de kosmiska och kvinnokroppens cykler.

De insikter som förmedlas i Budoji har sitt ursprung i shamanistisk visdom långt bortom vår moderna uppdelning i österländsk och västerländsk kultur. Även om hennes slutsatser grundar sig i koreansk kultur, så ligger de närmare vår egen fornnordiska kultur än den gregorianska kalender vi använder idag.

* * *

Känner du dig ibland ur fas med din kropp och de naturliga cykler som omger dig?

Det är inte så konstigt att vi blir stressade och överbelastade när vi ständigt tvingar in våra biorytmer i kalenderperioder som motarbetar oss istället för att stödja oss.

Modertiden finns inflätad i allt levande och kan aldrig förstöras eftersom den är en grundläggande del av universums beståndsdelar.

Den har dock förtryckts under årtusenden och vi har nu bara suddiga minnen kvar, som exempelvis att vi fortfarande firar Lucia den 13:e och ser fredag den 13:e som en otursdag.

Denna Modertid har en tideräkning med 13 månader om 28 dagar vardera.

Det är en cyklisk kalender som ger oss tillgång till Modervärlden där skapelsens cyklicitet föder fram allt harmoniskt liv.

* * *

13-månaders kalenderns uppstod minst 20 000 år tillbaka i tiden.

Den förhistoriska skulpturen Venus av Laussel visar en kvinna med stora bröst som håller ett bisonhorn med 13 skåror i ena handen och den andra över livmodern.

Venus av Laussel skapades av ett folk som använde 28-dagars cykeln för sin tideräkning.

En kalender som är skapad med utgångspunkt i kvinnokroppen är regelbunden och cyklisk och ger oss 13 månader med 28 dagar vardera och en vecka med 7 dagar.

Ett år med 13 månader är synkroniserat med menscykeln eftersom det går 13 menscykler om 28 dagar vardera på ett år.

Mönstret med dessa synkroniserade och rytmiska spiraler skapar en levande tideräkning som bygger på synkronicitet mellan måncykeln och kvinnors blödningar.

* * *

En kvinnocentrerad tideräkning ger oss möjlighet att känna in och vara närvarande i vad som händer i vårt dagliga, månatliga och årliga liv, och den inre och yttre världen.

I den gynocentriska kalendern infaller den första dagen i månaden alltid på en söndag, den andra dagen på en måndag och så vidare – regelbundet och rytmiskt.

Regelbundenheten gör att kvinnornas heliga tal 13, den trettonde, alltid infaller på en fredag (Fredag = Frejas, Venus dag).

Detta förklarar varför talet 13 smutskastades när patriarkaliska krafter tog över för femtusen år sedan.

Det ÄR ett oturstal för den materialistiskt-kapitalistiska världsbild som lett oss till den avgrund vi nu befinner oss inför.

Talet 13 lever fortfarande i Freja och hennes lussekatter – det är gudinnans tal, förvandlingens tal, haggans, häxornas, disernas, älvornas, fylgiornas, växternas, djurens, planeternas och stjärnornas tal.

13 står för det som är i vardande: verdandi, weird, wyrd.

Den cykliska 13-månadersräkningen är en kvinnohedrande kraftkälla som patriarkatet var tvungen att tillintetgöra för att kunna ta makten.

* * *

Den patriarkaliska kalendern är oregelbunden och stör vår cyklicitet lika mycket som hormonstörande kemikalier.

Eftersom antalet dagar i den patriarkaliska kalendern är oregelbundet (28, 29, 30 och 31), försvårar den kontakten med menscykeln och de kosmiska cyklerna.

Den stör det rytmiska samspelet mellan 28 och 13.

Därför kan den patriarkaliska kalendern aldrig skapa regelbundna cykler eller en regelbunden rytm.

Det outtalade påståendet i den patriarkaliska tideräkningen är att himlakropparnas rörelser är oregelbundna, eftersom antalet dagar i de patriarkaliska MÅNaderna (28, 29, 30 eller 31) blir oregelbundet.

Den gregorianska kalendern isolerar oss från vår cykliska kraft och månens läkande rörelser.

Den SER vid första anblick cyklisk ut eftersom den lånat 7-dagarscykeln från den gynocentriska kalendern, men stör samtidigt MÅNadscykeln.

Den patriarkaliska kalendern är medvetet utformad för att störa kvinnors kraft.

De patriarkaliska krafter som tog över för runt 5 000 år sedan uppnådde detta genom att ersätta den gynocentriska cykliska kalendern med en oregelbunden tideräkning som inte är grundad i cyklicitet.

Den patriarkaliska kalendern är inte synkroniserad med naturens cykler vilket nu resulterar i den förstörelse, exploatering och massdöd vi ser.

Den patriarkaliska kalendern tjänar och stärker det patriarkaliska systemet.

Utan kalendern faller patriarkatet.

* * *

Eftersom både den gynocentriska kalendern och den gregorianska är solkalendrar sammanfaller deras datum periodvis.

I solkalendern finns åtta årstidsmarkörer som hjälper oss att följa himlakropparnas rörelser och årets gång.

I de nordiska länderna firar vi högtider kring Jul, Kyndelsmäss, Vårdagjämning, Valborgsmässoafton, Midsommar, Kräftskiva, Höstdagjämning och Allhelgona.

Att återupprätta den kvinnocentrerade kalendern är en enormt betydelsefull uppgift i dagens fragmenterade, oregelbundna värld.

Vi har tappat kontakten med livets och kosmos cyklicitet, och det får oss att förstöra världen vi är del av.

Att bli medveten om kalendern och utveckla din förståelse av vad den innebär för vår relation till månens och kroppens cyklikalitet är det som behövs.

Du behöver inte ”göra” något.

Din medvetenhet om den kosmiska cykliciteten och de patriarkaliska krafter som försöker störa den gör det arbete som behövs.

Vi vaknar nu, och vår intuition väver osynlig nytt liv mitt framför ögonen på patriarkatet.

De kan inte se vårt arbete.

Det görs på oss, i oss, av vår spirande MEDvetenhet.

* * *

Varje dag snurrar jorden ett varv kring sin egen axel.

Samtidigt roterar månen ca. 13 grader kring sin egen axel, och ca. 13 grader runt jorden.

I synkronicitet med månens rörelse framskrider menscykeln samtidigt ca. 13 grader i den inter-kosmiska kroppsliga cyklikaliteten på en dag.

På en MÅNad snurrar jorden 28 varv kring sin axel, och rör sig samtidigt ca. 13 grader i sin bana kring solen.

Samtidigt snurrar månen ett varv kring sin egen axel och rör sig ett varv runt jorden.

Och på en månad fullbordar kvinnor en menscykel.

Jorden rör sig ett varv i sin bana runt solen på ett år.

Samtidigt rör sig månen 13 varv runt sin egen axel och 13 varv runt jorden.

Och på ett år fullbordar kvinnor 13 menscykler.

* * *

När kvinnor kommer i kontakt med sin egen och himlakropparnas cyklikalitet skapar vi alternativ till Fadersvärlden och mer närvaro i nuet uppstår.

Urhäxan föds ur kontakten med det eviga nuet, arketypernas UrModer.

Vi oglömmer vår vilda natur och vår intuitiva kontakt med varandra.

Den urgamla framtiden föds.

Det vilda kallar dig outtröttligt, inbjuder dig till det djupa minnets källa, till intuitionens rot.

Vi är inte längre delaktiga i maskinernas vandring mot en framtid som aldrig ÄR.

Våra kroppar älskar intimt jorden, månen och solen.

Vi lever en regelbunden rytm där himlakropparna är i samklang med kvinnokroppen.

ÅrsTID är NU.

Trippelspiralen Vi:Här:Nu manifesteras genom de uppvaknande kvinnorna.

Den gynocentriska kalendern bygger på livets regelbundna rytm och har sitt ursprung i himlakropparnas och kvinnokroppens regelbundna rörelse.

* * *

Allt som lever älskar vi vildsint.

Vi har en häftig, passionerad, våldsam kärlek till alla växter och djur.

Ett oböjligt mod driver oss framåt.

Vi är den fördolda kosmiska väven, den olydiga, otämjda inspirationen.

Vi är livmodergeniet.

Vi har en naturlig lust för jordens alla väsen och vill smälta samman med luften, vattnet, elden.

Vi är kvinnor som sammanflätas, virkas, länkas i vävens gemenskap.

Extas.

Vi läker det styckade självet och föder Gudinnan här och nu.

Vi har förmågan att se och välsigna, att avsluta och förgöra: skapelsens kraft.

Inte kristendomens kuvade madonna – utan den förhistoriska sheelan som våldsamt blottar sitt kön.

Kreatrixen, spinnerskan, väverskan, skaperskan.

Vi är den gudomligt feminina närvaron.

Nornorna har legat fjättrade länge.

Nu strömmar livskraften genom väverskorna igen.

* * *

Den patriarkaliska kalendern

• är disharmonisk och oregelbunden
• ger illusionen av regelbundenhet genom att använda de sju veckodagarna
• är ur fas med en mån-, kvinno- och solcentrerad världsuppfattning.
• är utan sammanhang och ser inte inter-kosmiska samband
• är linjär och kortsiktig
• ser inte samklangen mellan alla levande varelser

Den patriarkaliska kalendern skapar en linjär lemlestad tid.

Ordet ”kalender” har sina rötter i det latinska ordet ”calend” som står för den första dagen i månaden i bokföringsböcker där skulder nedtecknades.

Den moderna kalendern har sitt ursprung i en materialistisk, kapitalistisk världssyn, inte i naturens och kroppens cykliska kretslopp.

Den patriarkaliska kalendern hade inte råd att helt göra sig av med regelbundenheten, och antog därför veckans sju dagar, men lyckades samtidigt med att störa kvinnornas kontakt med den rytmiska cyklikaliteten och månen.

Veckans sju dagar utgör en kontaktyta med de planetära himlakropparna och märks tydligast på spanska: lunes-månen, martes-mars, miercoles-merkurius, jueves-jupiter, viernes-venus, sabado-saturnus, domingo-solen.

Den patriarkaliska kalendern med sin linjärt schemalagda kronologi infördes ca 3000 f.Kr.

* * *

Skaperskans LivModertid är HÄR/NU och inkluderar allt (VI).

LivModertid är förkroppsligad tid, inte abstrakt tid.

Denna tid kan inte avskiljas från tideräknaren och har sitt ursprung i vårt kollektiva medvetande.

Den gynocentriska tideräkningen är organiskt logiskt, inte avskild från kroppen, biosfären, naturen eller kosmos.

Den kvinnliga matematiken återspeglar alltings enhet.

Alla tal föds ur den kosmiska LivModern, och matematiken finns invävd i cyklikaliteten, överallt i naturen.

Världens ursprungsbefolkningar räknar och mäter tid och tal genom de menstruerande kvinnorna.
I en gynocentrisk kalender räknas graviditeten som 10 månader, inte 9.
10 månader med 28 dagar vardera = 280 dagar.
Det var de födande som uppfann den måncentrerade kalendern.

Kvinnan skapade tiden.

* * *

Fotnot: Grekiskans mene (måne) har samma etymologiska rötter som latinets menses och mensis (menstruation och månad).

Rotstavelsen ’me’ finns också ord som engelskans ”mind” och ”measure”.

Måne, mental, menstruation, mäta, månad – alla dessa ord är sammanlänkande i sina indoeuropeiska etymologiska rötter.